Latice - Latinamerika i Centrum

-

Diskrimineringen beträffande utbildning för personer med funktionsnedsättning

Janet López Barrios
LatiCes översättare: Björn Svensson

Mexiko. Diskrimineringen är ett socialt fenomen som har pågått under årens lopp och som påverkar olika delar av vårt samhälle, och dess huvudsakliga kännetecken går ut på att påverka en minoritet. Med diskriminering förstås varje åtskillnad, uteslutning eller begränsning som förändrar jämlikheten mellan personer.

Förhållandena mellan grupper ger upphov till diskriminering, eftersom dessa innebär en annorlunda eller underlägsen egenskap i termer av rättigheter för personer i fråga om bland annat hälsa, arbete och utbildning. Diskrimineringen kan ske på ett implicit eller explicit sätt och kan framkalla moralisk, ekonomisk eller psykologisk skada. I Mexiko liksom i andra länder finns det olika former av diskrminering: social, köns-, utbildnings- och arbetsrelaterad samt relaterad till etnisk härkomst. En faktor som leder till diskriminering är de rättsliga normerna som reglerar ett land. Dessa medför uteslutning eller åtskillnad genom att inte pröva och integrera mångfalden av regleringar, vilket kräver att deras invånare är anpassade till de olika livsbetingelserna.

Personer med funktionshinder är de som har någon sorts fysisk, intellektuell eller mental funktionsnedsättning som medför problem i aktiviteterna i det dagliga livet, enligt den allmänna lagen för personer med funktionshinder definieras person med funktionshinder såhär: till varje person som uppvisar ett fysiskt, mentalt eller sinnesrelaterat funktionsnedsättning, vare sig det är kroniskt eller tillfälligt, som begränsar möjligheten att utöva en eller flera betydelsefulla aktiviteter i det dagliga livet, som kan vara orsakat eller förvärrat av den ekonomiska eller sociala miljön.

Statistikuppgifter om personer med funktionsnedsättning går ända tillbaka till 1900 när de för första gången infördes i den allmänna folkräkningen. För närvarande inför det Nationella institutet för statistik, geografi och informatik (INEGI) i sina siffror om befolkningen aspekter som har att göra med funktionshindrade personer.

Enligt den allmänna folkräkningen 2000 finns det i vårt land 2 225 070 personer som har någon form av funktionsnedsättning, vilket betyder 2,3 % av hela befolkningen. Utan tvekan presenterar Världshälsoorganisationen, WHO, helt andra siffror: "9 748 341 personer är registrerade år 2000 och man räknar med 12 092 807 till 2030" (Samfundet för assistans och social integration, 2008). Det finns stora skillnader mellan varje organ; det hävdas att det finns ointresse och brist på förtroende mellan släktingar när det gäller att skaffa fram information om personer med funktionshinder.

Till de viktigaste uppgifterna om personer med funktionshinder hör en eftersläpning på INEGI avseende utbildning. År 2000 var det i Mexiko 440 291 personer med funktionshinder i skolålder mellan 6 och 29 år och skolgången var bara 34,5 %. Och bland "personerna som aldrig har gått i skolan i åldrarna 7 till 29 år, har 3 av 100 personer något funktionshinder och mellan 7 och 29 år är det 24 av 100" (INEGI, 2000). På arbetsplatsen visar siffran för befolkningen som är drabbad av funktionshinder att 50 % får en inkomst som är lägre än två minimilöner och bland dem är det huvudsakliga arbetet inom jordbruk med 23,4 % och hantverk med 17,1 %. (INEGI, 2000).

Trots att antalet personer med funktionshinder är representativt drabbas de av olika former av diskriminering. De huvudsakliga orsakerna är: brist på arkitektonisk infrastruktur som medför tillgång och förskjutning för att påbörja och förverkliga en produktiv aktivitet i ett företag eller institution samt brist på kollektivtrafik, vilket räknas som en nödvändig anpassning för säkerheten och tillgängligheten för funktionshindrade personer. Ytterligare en är begränsade möjligheter att skrivas in på utbildningsinstitutioner för att inte räkna in alla de nödvändiga saker som garanterar tillgänglighet och säkerhet; en institutionsbyggnad utan ramper tjänar ingenting till om det finns nivåskillnader vid aulan och det spelar ingen roll om det finns en hiss. Denna typ av faktor hindrar en avgörande akademisk förberedelse och som konsekvens en betydande ekonomisk belöning. Avsaknaden av en adekvat infrastruktur i skolorna och på utbildningsprogrammen, som inte anpassas till kraven hos personer med särskilda behov, fråntar dem möjligheten till utbildning och yrkesmässig utveckling. Det begränsade förutseendet vid utformandet av byggnader som hör till de offentliga instutionerna, rekreationsanläggningar, kulturhus, sporthallar och transportcentra begränsar den personliga utvecklingen och utestänger dem från det sociala och kulturella livet, som de har rätt att uppleva.

I Mexiko präglas den arbets- och utbildningsrelaterade integrationen av funktionshindrade personer av utestängning. Det finns politiska och rättsliga brister som medför olika möjligheter på arbetsmarknaden för personer med skilda förutsättningar. Funktionshindrade personer har inte samma möjligheter på arbetet och problemen avseende säkerhet, hälsa och infrastruktur omvandlas till en idealisk ursäkt för att inte anställa eller säga upp funktionshindrade personer. Det som möjliggör denna orättvisa situation är avsaknaden av tydliga lagar och okunskap bland en del anställda och mekanismer som utlöser detta. Det leder till ett begränsat antal anställda med funktionshinder i befattningar som ligger i linje med deras kompetens och kunskaper. I Mexiko finns det på delstatsnivå en rättslig ram som i genomsnitt omfattar 14 lagar, vilka innefattar bestämmelser som tillvaratar rättigheterna hos funktionshindrade personer - bland annat den politiska konstitutionen för de mexikanska delarna av USA samt delstatslagen för arbete och hälsa för funktionshindrade personer, tillsammans med olika förordningar på delstats- och statlig nivå, vilka syftar till att införlivas i olika utbildnings- arbets- och sociala sammanhang, i vilka de får sina rättigheter erkända. De beviljas lättnader eller så utformas specifika program för funktionshindrade personer.

Landet har rättsliga instrument som syftar till att skydda utsatta grupper genom regleringar och specifika förordningar, vilka garanterar lika villkor för alla. Det måste skapas verktyg som leder till social integration för funktionshindrade personer och för deras effektiva deltagande i alla samhällssektorer. Trots det grundar sig problemet inte i regleringarna utan i bristen på efterlevnad av desamma.

Det måste skapas en kultur av deltagande, respekt och tolerans mellan individer. Sättet att uppnå det tar sin början i de grundläggande utbildningsinstitutionerna, att ingå i studieaktivitetsprogrammen och information som främjar jämlikhet samt att man inte avstår från undertecknandet av ett avtal utan att förverkliga det, och förstärker det med stöd från föräldrarna.

Utbildning är en grundpelare i landets regeringspolitik. Paragraf 3 i grundlagen stadgar att utbildning ska ges av staten, att alla individer har rätt att få utbildning och att alla människans valmöjligheter ska tillvaratas på ett bra sätt och på samma gång främja kärlek till nationen och medvetenhet om internationell solidaritet, självständighet och rättvisa. Utbildningsinstitutionerna måste fysiskt sett vara utformade för att funktionshindrade personer ska kunna integreras i riktiga aktiviter på ett lärosäte. Antalet funktionshindrade personer som når den högsta nivån är mycket begränsat av lätt insedda skäl; brist på ekonomiska, transportrelaterade och infrastrukturella resurser, vilket hindrar deltagandet på högre mellannivå och den högsta nivån. Man måste inrätta stipendier för högre studier och förbättra tillgången till utbildning genom att använda IT. Virtuell utbildning skulle behöva vara ett allmänt hjälpmedel i utbildningssystemet i alla länder. Online-utbildning skulle gynna funktionshindrade personer med motoriska funktionsnedsättning, som skulle kunna komma in i utbildningsinstitutionerna på virtuellt sätt och få den akademiska utbildning som krävs. Användningen av ny teknologi på IT- och kommunikationsutbildningar i det högre utbildningssystemet har utvecklats successivt. Allmänna och privata lärosäten har startat åtskilliga distanskurser, anpassade för personer med små möjligheter att förflytta sig eller som har tidsbrist. Det är lämpligt att för dessa integrationsprogram överväga integration av funktionshindrade personer, för att avpassa och erbjuda detta utbildningsalternativ som ett svar på kraven från den del av befolkningen som har särskilda behov. Diskriminering uppstår på grund av bristen på svar från regeringen och samhället. Det är inte bara nödvändigt med en förändring av politiken och lagarna, utan också en förändring av mentaliteten mot tolerans och respekt för att skapa en fullständig integration av funktionshindrade personer.

Källförteckning

Constitución Política de los Estados Unidos Mexicanos, Porrua, México 2004
INEGI. (2000). Clasificación de Tipo de Discapacidad. México. Recuperado el 18 de junio de 2009
Ley general de las Personas con Discapacidad 2005. Recuperado el 18 de junio de 2009
Unidad de Asistencia e Integración Social. (2008). XXXV Reunión Nacional de Directores. Estrategia Nacional para la Integración Social de las Personas con Discapacidad y sus Familias, (pág. 29). Tijuana, B.C.



Publicerad: mars 2011

Flera artiklar av: Janet López Barrios



  • LatiCe är en ideell förening med org. nr.802440-4512 |
  • © 2008 LatiCe