Vattendragens och de kustnära våtmarkernas död samt ursprungsbefolkningarnas rättigheter att bli konsulterade
LatiCes översättare: Lillemor Andersson
Honduras. Trots landets enorma miljömässiga sårbarhet, utesluts i Klimatinvesteringsplanen all finansiering av lindring och anpassning till klimatförändringar, ett av de största problem som Honduras utsätts för. Speciellt drabbar det befolkningsgrupperna Miskitos och Garifuna som huvudsakligen hör hemma längs landets norra kust.
Den senaste publikationen från Plan de Inversión para Honduras från Fondo de Inversión En El Clima, (Investeringsplan för Hoduras från Klimatinvesteringsfonden, SREP), som drivs av Bancos Multilaterales de Desarrollo (Multilaterala utvecklingsbankerna), kommer att ratificera strategin för ödeläggelse av vattendrag och våtmarker i Honduras, som en del av Programa de Aumento del Aprovechamiento de Fuentes Renovables de Energía en los Países de Ingreso Bajo, PRAAFRE (Program för ökad användning av förnybara energikällor i låginkomstländer).
I september förra året godkände Nationalkongressen i Honduras, byggandet av 47 dammanläggningar för vattenkraft, då man utfärdade lagdekret för byggandet av tre mega-dammar i Rio Patuca. Fler än femtio godkända vattenkraftverk kommer tillsammans att påverka majoriteten av landets avrinningsområden, vilket leder till en minskning av flodernas ekologiska vattenmängd och till de kustnära våtmarkernas gradvisa, men oundvikliga död.
Under Roberto Michelettis de facto-regering godkändes i stegrad takt ett stort antal miljötillstånd, vilka beviljades för familjer som förknippas med den lokala makteliten. Dessa ser en lukrativ affärsverksamhet i produktionen av så kallad "ren" energi.
Den inledande finansiering som överenskommits inom Investeringsplanens anslag för Honduras, uppgår till 30 miljoner USdollar från Klimatinvesteringsfondens resurser, vilka kommer att skötas av Banco Interamericano de Desarrollo, BID (Interamerikanska utvecklingsbanken) och Världsbanken.
Trots landets enorma miljömässiga sårbarhet, utesluts i Klimatinvesteringsplanen all finansiering av lindring och anpassning till klimatförändringar, ett av de största problem som Honduras utsätts för. Speciellt drabbar det befolkningsgrupperna Miskitos och Garifuna som huvudsakligen hör hemma längs landets norra kust.
För ursprungsfolken och den svarta befolkning som bor i det bland-amerikanska Karibien, kommer dessa bedrägliga lösningar på klimatförändringarna (vattenkraftverk och REDD), att innebära tvångsförflyttning av de samhällen som ligger i de känsliga ekosystem, som utsätts för effekterna av stormar och orkaner, utöver kusterosionen.
Vi ser hur våra kuster, från Maya-folket i Yucatan till Kuna-folket i Darien, drabbas av stegrad kusterosion och stigande havsnivå. Det finns även ö-samhällen som bland andra como Carti Sugdub, beläget i San Blas övärld i Panama, som planerar att flytta till fastlandet.
De kustnära våtmarkernas gradvisa död vid sidan av avmattningen av flodernas flöden, som resultat av en systematisk avskogning på landtungan, och effekterna av försaltning har påtalats vid ett flertal tillfällen. Staten Honduras och de internationella finansinstituten försöker emellertid ignorera effekterna av de dammanläggningar som byggs i landets floder. En situation som har ignorerats av de otillfredsställande miljökonsekvensstudier som tagits fram till stöd för utfärdade miljö-tillstånd.
Under den nyligen genomförda 143: e Período de Audiencias de la Comisión Interamericana de Derechos Humanos (Den interamerikanska kommissionens för mänskliga rättigheter 143:e förhandlingsperiod) som hölls i Washington i slutet av oktober, avhandlades fall som gäller Violaciones de derechos humanos en el marco de las concesiones de recursos naturales en Honduras (Brott mot mänskliga rättigheter i samband med naturresurs-koncessioner i Honduras), då detta var ett av de fall som de formella framställarna, från Sambo Creeks Garifundasamhälle, inkluderade. I Sambo Creeks hade la Secretaría de Recursos Naturales, SERNA (Naturresurssekretariatet) fortsatt att bevilja miljötillstånd utan att genomföra vederbörligt, fritt och i förväg informerat samråd. Ett exempel är det tillstånd som beviljades, på en rekordtid på en månad och tio dagar, för bygget av Ensenada-projektet i floden Rio Cuyamel, en del av Sambo Creeks samhälles funktionella miljö. Tillfälligtvis råkar familjen Ponce, som är initiativtagare till projektet, ha kontakter med den före detta viceministern för jordbruk och boskap i de facto-administrationen. Michelettis regering utfärdade snabbt, vilket är ovanligt i Honduras, miljö-licenser för vattenkraftprojekt och gruvdrift och ignorerarade såväl ILO:s konvention 169 som konventionen om biologisk mångfald (artikel 8j och 10c).
Staten Honduras delegation utmärkte sig inför kommissionen, som om denna instans inte var lämpad att ventilera ILOs konvention nr 169, och visade på detta sätt en oanad okunnighet från statens sida om kommissionens roll och om ursprungsbefolkningarnas rättigheter. Det bör noteras att kommissionen anser att ILO:s konvention 169, FN: s deklaration om urbefolkningars rättigheter (UNDRIP) samt Utkast till förklaring om urbefolkningars rättigheter, är en del av corpus juris coherente que definen las obligaciones de los Estados Miembros de la OEA en relación con la protección de los derechos de propiedad indígenas (ett sammanhängande regelverk som definierar OEA-medlemsstaternas skyldigheter i relation till skydd av ursprungsbefolkningarnas rättigheter).
I Honduras existerar en systematisk brist på respekt för rätten till samråd från statens sida. Garifuna-samhället har erfarenhet av vad som hände med Ley de Propiedad (Lag om äganderätt). Där genomfördes ett medborgarsamråd 2003, i närvaro av representanter för Proyecto de Administración de Areas Rurales, PAAR (Projektet angående administration av landsbygdsområden) som initiativtagare till de utkast som förkastades av mötet. År 2004 utfärdade kongressen en Lag om äganderätt, som var totalt fördärvlig för ursprungsbefolkningarnas samhällen. OFRANEH vädjade till Världsbankens Kontrollpanel med hänvisning till brott mot de operativa riktlinjerna från denna finansiella institution. Världsbankens Kontrollpanel noterade staten Honduras underlåtenhet att följa Konvention 169, men Världsbankens ledning valde att ignorera rekommendationerna från Panelen.
Förstörelsen av floder och våtmarker i jakten på en matris för "ren" energiproduktion, innebär en dödsdom för floderna och de kustnära våtmarkerna och ett allvarligt hot mot urbefolkningarna. Våra kulturer är utrotningshotade. Tawahkas, Miskitos, Pech, Lencas och Garifunas, inte vid något tillfälle har de konsulterats i förväg, på det sätt som anges i Konvention 169 och UNDRIP.
I de argument som staten givit vid CIDH:s (Interamerikanska domstolen för mänskliga rättigheter) senaste förhandling, hänvisar man till utarbetandet av en "förordning" producerad av SERNA i relation till miljöprojekt i ursprungsfolkens områden. Denna åtgärd är oerhört långt ifrån en lag om samråd, som kräver breda konsensus-beslut och följande av den corpus juris (lagsamling) som acepterats av CIDH i relation till ursprungsfolkens rättigheter.
Maktelitens familjer, många associerade kuppledarnas klan, säger naturligtvis att detta är ett hinder för utvecklingen i Honduras och försöker, via det rådande rättsliga systemet, genomföra en "konceptuell kapning" för att snedvrida principerna i de konventioner och fördrag som gynnar ursprungsbefolkningarna.
Flera artiklar av: OFRANEH