Bolivia: Valet av Evo
Valet mellan Evo Morales och Branco Marincovic är lätt. Joprdägaren Marincovic har stängt in en enorm lagun med taggtråd så han kan använda den för sitt eget höga nöje, han var förhandlare, i separatisternas namn, ansvarig för att ha förvandlat Bolivia till ett protektorat för utländska makter. Han symboliserar kolonialismen, som utrotade alla "rödskinn" i Nordamerika och som bär ansvaret för den konstanta plundringen och folkmorden i Afrika, Asien och Latinamerika, som invaderade nationer som Kina för att tvinga dem att använda opium. Idag organiserar den internationella undersökningar av korruption som mäter alla andras men inte sin egen korruption. Evo Morales förkroppsligar de 98 % av dem som uteslöts i grundlagen från 1825 och som idag känner att de, efter en lång väg med Andrés de Santa Cruz, Belzu, Busch, Villarroel, MNR från 52, Ovando, CONDEPA och Felipe Quispe, uppnått ett politiskt utrymme. På internationell nivå, är han en av de sociala kämpar som respresenterar de förslavade och koloniserades motstånd och som försöker förhindra att nyliberalismen ska reducera planeten till aska.
Men det betyder inte att man ska dölja de fel hans regering begått, med ursäkten att man inte ska gynna dess motståndare. Tvärtom, den oligarki han bytt ut och deras agenter får mer maktnär regeringen begår misstag. Vi måste komma ihåg att imperialismen förstör befrielseprocesser genom direkta interventioner, som i Chile under Allende, i Guatemala under Arbenz och Iran under Mosadegh eller genom intern korruption, som MNR i Bolivia eller PRI i Mexico. För att undvika denna risk måste man visa orimligheten hos oficialisterna istället för att försöka dra fördelar av den.
Evo har, med mod ch värdighet slängt ut DEA från kampen mot narkotikahandeln. Beslutet rättfärdigar inte att narkotikahandeln och antalet illegala coca-odlingar växer för de kan komma att bli okontrolerbara. Drogkartellerna utgör basen för de finansiella paradisen och deras kapacitet att korrumpera kan bli enorm. Vi fortsätter återberättandet. Det är inte försvarbart att banker som nästan gått omkull ska få tära på våra valutareserver och att Centralbanken ska styras på samma sätt som den nyliberale Gonzalo Sánchez de Lozada ville. Att Bolivia skickade soldater till Haiti och Kongo är skamligt.
Faktum att 33 lastbilar, fulla med smuggeldatorer försvann från en militärförläggning visar att de gamla banden mellan smugglare och regering fortfarande är intakta. Fortfarande förekommer att man tar ut överpriser på motorvägar som byggts av främst brasilianska företag. Närvaron av maskerade män vid gripanden visar också på bristande institutionalitet. Tiotals borgmästaradministrationer ställs inte till svars för att de använder Venezuelanska checkar som fördelas utan känd planering.
Ingen befrielseprocess är möjlig utan enighet mellan urbefolkning och mestiser, på den vilar den patriotiska rörelsen. Det finns många officialistledare som privat säger att konstitutionens erkännande av 36 ursprungsnationer och –språk är ohållbart. Man kan inte tillåta att den bolivianska republikens fana, tas från det konstitutionella projektet MAS och faller i händerna på oligarkerna, bara för att NGOs ska bli nöjda.
Bolivia har pantsatt sin röst inför Petrobras och har lämnat sina marina krav i fallet Chile, och även de på att landet inte betalar för utnyttjandet i Silala. Det finns ingen nationell politik för gasutvinning. Evo är Brancos motsats, på det kulturella och ideologiska planet, men vad gäller industrialisering regeras landet precis som under "Brancos" 183 år.
Flera artiklar av: Andrés Soliz Rada