Vem kommer Evo Morales att besegra?
LatiCes översättare: Hilda Sterner
Utan en enad nationell stat kommer Bolivias sönderfall hela tiden att vara nära. Naturligtvis beror lönsamheten för landet inte bara på enskilda personer, utan även på att strukturera ett politiskt och ideologiskt fokus som visar medborgarna alternativ för att uppnå insyn och effektiv förvaltning, att besegra den interna kolonialismen och uppnå nationell enighet.
Det avgörande konfrontation i presidentvalet den 6 december kommer inte att vara mellan MAS och dess motståndare, i avsaknad av förslag och samröre med separatister, diktatorer och nyliberaler, som bara tycks säga "rösta mot Evo", som ett uttryck för rasism. Det hårdaste slaget kommer att avgöras inom koalitionen, mellan ursprungsfolksrörelsen och försvarare av nationalstaten. I Oruro i oktober 2008 gav man från ursprungsfolksrörelsen ett förslag till konstitution, som strukit orden "republik" och "bolivianska nationen". Den återställdes dock igen efter avtal med oppositionen, som i sin tur var tvungna att acceptera av Evo som ny kandidat.
Det aktuella programmet från MAS är motsatsen till konstitutionen från Oruro. Den erbjuder stora industriella språng; vägar, tåg, järnvägar med anslutning till båttrafik, flygplatser, vattenkraftverk, smältverk, etan, eten, metanol, storskalig jordbruksproduktion, allmän jordbruksförsäkring, fler jobb på landsbygden, digital utbildning, boende, social trygghet, hälsa för alla, satellitkommunikation, noll korruption, noll narkotikahandel och stärkt nationell identitet.
Trots att endast några få projekt har finansiering, visar de på något nytt enligt Raúl Prada. Han är en av ideologerna i regeringen och föreslår en återgång till Tawantinsuyo (det ursprungliga namnet på den andinska regionen), ett förslag som får ekonomiskt stöd av flera icke-statliga organisationer och som separatisterna är positivt inställda till. Evo stöder inte Prada, men tar heller inte avstånd från honom, något som skapar förvirring och osäkerhet.
Inget land kan samtidigt vara både enhetligt och multinationellt, vilket hävdas av den nuvarande konstitutionen. De multinationella staterna bygger på tre delar: självbestämmande, inhemska territorium och ursprungsfolkens suveränitet. Enheten är en cirkel som innehåller hela landet. En rund triangel är otänkbart, vilket har hindrat en överenskommelse mellan de självständiga departementen, ursprungsfolksgruppen, landsbygden och kommunerna, vars tävlan kommer att bli föremål för en lag om "avgränsade domkretsar" där samstämmighet blir ouppnåeligt.
Industriprogrammet handlar om att åter föra samman ursprungsfolk och mestiser, till skillnad från ursprungsfolksrörelsen som uppmuntrar kaos för att begrava den etablerade nationalstaten. Erbjudandet från industrin måste ifrågasätta det ekonomiska överskottet till transnationella företag, något som inte gäller för de senaste erbjudandena från Evo till Repsol och till Spaniens kung. Att tro att IMF och Världsbanken kommer att kunna modernisera Bolivia, såsom hävdats av Vice President Garcia Linera, är en illusion.
Ingen är intresserad av att bygga upp ett organ för att ta tillvara Bolivias resurser på ett strategiskt sätt så att värdet av de existerande reserverna av gas, järn och litium blir noterade på börserna och kan anskaffa kapital på den internationella penningmarknaden, med vars stöd landet kan köpa teknik eller inleda förmånliga samarbeten med personer som sitter på mer kunskap, så som till exempel Petrobras gjort.
Tyvärr försvagas möjligheten till morderninsering på grund av missbruk, arrogans och korruption. Ursprungsfolksrörelsen, å sin sida, lyckades ge Amazonas folk ett ansikte; quechuas och aymaras vill arbeta på obebodda marker; anställda och kooperativa gruvarbetare hävdar äganderätten av den mineralrika jorden; statliga oljebolag vill utforska kolväten med ursprungsfolk som ber att få diskutera frågan med sina advokater i Bryssel.
Utan en enad nationell stat kommer Bolivias sönderfall hela tiden att vara nära. Naturligtvis beror lönsamheten för landet inte bara på enskilda personer, utan även på att strukturera ett politiskt och ideologiskt fokus som visar medborgarna alternativ för att uppnå insyn och effektiv förvaltning, att besegra den interna kolonialismen och uppnå nationell enighet.
Flera artiklar av: Andrés Soliz Rada