Den primitivistiska konstens blomstring i Nicaragua
LatiCe:s översättare Susanna Berthelsen
Tavla av Marta Miranda
Foto: Vänskapsförbundet Sverige-Nicaragua
Den primitivistiska konsten uppmärksammades i Nicaragua under 80-talet men det var inte bara i och med konstnärerna från Solentiname-öarna som den primitivistiska målarkonsten fick fäste i landet.
Vi kan nämna tre kvinnliga konstnärer: Asilia Guillén (1887-1964), Adela Vargas (född 1910) och Salvadora Enríquez de Noguera (född under andra hälften av 1800-talet), som redan på 50-talet började måla motiv från den nicaraguanska naturen och från ursprungsbefolkningens traditionella festligheter. Salvadora Enríquez inspirerades av landskapen runt San Juan floden, hon målade de landskap som är typiska för regionen och hennes motiv kan därför kännas igen på olika breddgrader.
På 60-talet grundades Escuela de Arte Primitivista (Skolan för primitivistisk konst) på Solentiname-öarna under ledning av fader Ernesto Cardenal, poet, teolog och skulptör. Under 80-talet tog han dessutom över ledningen för Nicaraguas kulturministerium. Cardenal startade en konstskola på ön och den skolan blev med tiden en stor konstateljé där landsbygdsbefolkningen träffades för att analysera och kritisera den konst de hade skapat.
Ernesto Cardenal levde på ön, omgiven av naturen och av landsbygdens målare, poeter och hantverkare som på söndagarna kom till kyrkan för att delta i och diskutera evangeliet. De anpassade evangeliet till sin verklighet och resultatet av dessa diskussioner finns idag bevarat i en bok som kallas Evangeliet från Solentiname. Målarna förklarade med hjälp av sina tavlor den verklighet de levde i. Kyrkan blev på så sätt en mötesplats för många unga människor på landsbygden som blev vänner till poeten Cardenal. Många av dessa talangfulla landsortsbor målade av öns landskap. Idag är de mycket kända konstnärer i Nicaragua, bland dem har vi bl.a. Elena och Rosa Pineda, Gloria Guevara, Miriam Guevara, och Alejandro Guevara.
80-talet var i Nicaragua den epok då den primitivistiska konsten blomstrade, detsamma gäller poesiverkstäder, musik och alla andra sorters artistiska uttryck som under tidigare årtionden hade dominerats av de intellektuella. Det var under denna epok som poeter och konstnärer fick en viktig roll inom den nicaraguanska kulturen, både inom konsten och poesin.
Den primitivistiska konsten och poesiverkstäderna började dyka upp i många länder, inte bara i Latinamerika utan också i Europa. Det finns många studier och antologier från den här epoken och den primitivistiska konsten exporterades till andra länder. Det kom fram många målare, författare och poeter som idag är de som ger insikt i den nicaraguanska kulturen genom sina målningar och skrifter.
Solentiname, en vagga för konstnärer
Majoriteten av studenterna på Escuela de Arte de Solentiname var på den tiden unga kvinnor och män. De målade sina tavlor med mycket detaljer från ön, med dess flora och fauna; det vill säga de utgick från sin egen verklighet och gav den enastående färger, de inkorporerade sina egna erfarenheter i öarnas lanskap.
Bland detaljerna på dessa tavlor är fåglar ett väl representerat motiv, ett exempel på detta är sommargyllingarna med deras bon som hänger från träden, ett väldigt typiskt motiv på ön. Detaljerna från den nicaraguanska naturen och dess färgpalett är väl porträtterade på tavlorna och framställs med mycket originalitet.
När man ser en primitivistisk tavla från Nicaragua så kan man komma att tänka på tavlor av den franske konstnären Henri Rousseau (1844-1919) som målade naiva tavlor med mycket detaljer där han använde naturens färger på ett enastående sätt, som exempel kan nämnas hans tavlor "Joyeux farceurs" och "Drömmen".
Den nicaraguanska kulturen
När Ernesto Cardenal blev kulturminister så fick den primitivistiska konsten och andra nicaraguanska kulturuttryck genomslag på nationell nivå tack vare det stöd som nu fanns på officiell nivå. Solentiname, ögruppen i Nicaragua-sjön, skärgården känd för sin skönhet fick se sig växa till något mer. Nu var det inte längre bara Solentiname som var en vagga för primitivistiska konstnärer utan också i andra delar av landet dök det upp många unga människor som gjorde sig kända för sina primitivistiska motiv.
Det var många konstnärer som blev upptäckta under den här tiden och som fick stöd från Kulturministeriet för att utveckla sin konst. Bland dessa kan nämnas några som fortfarande är kända nicaraguanska konstnärer, som t.ex. Juan Ramón Falcón från staden Condega i norra Nicaragua, Hilda Vogl från Matagalpa i de centrala delarna av landet och Abel Vargas från Ometepe-ön. Deras verk har visats på olika gallerier i huvudstaden Managua och utomlands.
Under 80-talet förvandlades kulturen till en viktig skola, eftersom folket fick möjlighet att dela med sig av sina konstnärliga uttryck, de lärde av varandra och såg sig som en del av en stor kulturell rörelse i Nicaragua. Målarna från Solentiname hjälpte målare från resten av landet och den primitivistiska konsten blev ett ekonomiskt hållbart alternativ för landsbygdsbefolkningen i Solentiname och för andra målare. Det blev en möjlighet att förändra sin ekonomiska situation.
Den primitivistiska konsten har visats på gallerier i Nordamerika, Tyskland, Sverige och andra länder. Konsten har fått stor acceptans i Nicaragua och idag finns det många konstgallerier där konstnärer kan visa sina verk. En tavla som är 30 x 20 kan kosta mellan 100 och 150 dollar. Men man kan inte låta bli att nämna att konsten också har fått konkurrens eftersom det existerar många kopior som man kan hitta på nationella marknader. Den som inte känner till denna konst kan råka köpa en tavla på marknaden som bara är en kopia av ett primitivistiskt verk.
Det är omöjligt att undvika de reproduktioner som görs av dem som piratkopierar verken. I ett land som Nicaragua är det också svårt för många konstnärer att leva på sin konst och en del av dem har samtidigt andra arbeten för att kunna försörja sina familjer och fortsätta producera sina konstverk.
Under de senaste åren har det varit mycket svårt för konstnärerna att sälja sina verk, ibland ordnas det kulturfestivaler där målare, konsthantverkare och författare kan sälja sina tavlor, hantverk och böcker. Man kan säga att även om kulturen i Nicaragua inte är en elitkultur så är det väldigt svårt för många nicaraguaner att få studera konst och musik och för många fattiga är det nästan omöjligt att kunna gå på teater för att se en pjäs eller ett musikuppträdande eller att köpa konst. Det man kan hitta i ett nicaraguanskt hem är hemslöjd och keramik tillverkad i Nicaragua eftersom detta produceras i stora mängder och inte är dyrt.
Den nicaraguanska konsten fortsätter att utvecklas men det finns inte finansiering för de ungdomar som vill studera konst och dessutom är materialet dyrt. Det är av denna anledning som det ibland är mycket svårt för dem att producera sina konstverk.
Flera artiklar av: Sofia Sánchez